Massagekryddor

Södra Goa passar oss bra nu.
Vi rör oss fritt i hela landskapet på moppen med pilot Sedelius utan problem.
Vi har hunnit med en del sightseeing hit och dit och vi hittar runt utan karta till dom närliggande ställen som om vi bott här flera decennium.

Direkt på morgonen skulle jag på ayurveda-massage tidigt på morgonen. Redan klockan 11:00. Det blir tufft!
Vet ingenting om det förutom att Linda gjorde samma och beskrev den som en timmes tuttmassage.
Det ska tydligen vara olja och många stora rörelser överallt, han var till och med inne i håret och geggade.
Jag var lätt nervös men hoppas att snubben vet vad han gör. Lyckligtvis har jag inte mycket till tuttar för han att förvirra sig på.
Jag hade även en liten förhoppning att det var en tjej som jobbade idag vilket av någon anledning känns bättre, men tyvärr. Samma man som igår.. Jaja kör på, gör ditt värsta!

Han sätter igång och knådar och grejar och jag funderar på varför jag föredrar en kvinna för jobbet.
En del är för att en massage är lätt intim och jag föredrar intima stunder med personer av det motsatta könet.
Sen har jag svårt att slappna när jag har en herre hängandes över mig och smeker min kropp med sina händer.
Det kanske bara är jag?

Men jag ligger kvar och är beredd att säga till om det blir för mycket.
Vilket det i slutet nästan blir när han börjar gegga runt i ansiktet till ingen funktion men jag sa ingenting och genomled.
Sen var det inte bara illa, benen gjorde han bra och kunde ha stannat där hela timmen.

Men nu är det slut, jag betalar, tackar för mig, går ut och känner mig lätt utnyttjad.
Kortfattat recenserar jag Ayurveda-massagen som: ”Gillar man att bli smekt av en man så är det ju bra!”

Efter massage och frukost gasade vi runt 2 mil till ”Sahakari Spice farm” för en guidad tur runt deras plantage.
Det började med en förvånansvärt god buffé och sen startade turen.
Vi blev hopsatta med två brittiska kvinnor som jag tror var tillsammans.
Den ena såg ut som en brittisk Ellen DeGeneres och pratade lika snabbt och mycket som henne. Den andra britten höll sig upprätt med käpp, var svartklädd med tribaltatueringar väldigt lika min egna och jämnlång med mig.
Trevliga och blev mer och mer chockad över allt vi fick förklarat av guiden som Ellen snabbt döpte till ”Lilly” när hon inte kunde uttala hennes riktiga namn.

Till exempel när vi fick se bananer på sin växt och fick lärdomen att banan är ett gräs!
Vem visste det?! Inte Ellen iallafall för hon var på väg att få en hjärnaneurysm av chocken hon gled in i efter vetskapen om banangräset.

Sen såg vi kanel, vanilj, kardemumma, muskotnöt, piripiri och dagens mest chockerande frukt, Ananas! Den växer längst upp i en Aloo Vera-liknande buske och det blir en ananas per buske och år. Här hade jag trott dom växte på en stor buske eller något.
Lustigt hur lite vi vet om det som vi bara slänger ner i korgen på Ica och sen kastar hälften.

När turen är slut får vi varsin lokalproducerad feni och en liten påse med olika kryddor från plantagen vi precis såg.
Vi passar även på att köpa några andra kryddor att ta med hem.
Sen moppar vi hem igen och avslutar dagen på närmsta strandhaket.

God natt, kryddkatt!