Demoner

Jaha god dag. Nu är det säkert dag 9000 av semestern eller 15 eller nått.
Spelar ändå ingen roll.

Som den erkända författaren jag är så kan det verka som orden kommer naturligt.
Men så är det inte alls.

Jag får dagligen slåss mot mig själv att sätta mig att skriva. Det har blivit en utmaning nu att lägga upp ett inlägg om dagen, får se hur länge jag klarar av det.

Min största oro just nu är att komma hem där det finns oändligt med distraktioner som lurar mig iväg från tangentbordet.
Jag vill gärna fortsätta skriva, vet inte om vad och jag vet inte vilken målgrupp läsaren tillhör men det spelar ingen roll.

Jag skriver för att det är kul att skriva.
Eller kanske för att det är kul att ha skrivit? Medans jag skriver är det svårt, jag är som besatt och har ett internt krig med demonen som vill styra om skeppet.

Jag försöker skriva och demonen säger ”Nej det där är för svårt. Jag vill vila. Det finns ingen som bryr sig om dina tankar. Lägg ner!”

Nu förstår jag självklart att det inte finns någon demon men det är ett passande sätt att beskriva det på.

Demonen är snarare min undermedvetna del av hjärnan som säger ”Nej!” och min medvetna del som gör vad den kan för att ignorera demonen.
Känns som om man alltid har olika önskemål och planer som bråkar med varandra om styrmanstjänsten.

Det är samma med alla aktiviteter som man vet är bra men jobbiga.
Hur många har inte köpt ett gymmedlemskap och sen under ett par månader försökt tvingat sig själv att gå dit men det är alltid lika svårt.
Man vet att det är bra för min kropp både i långa loppet och kortsiktigt men det är ändå en konflikt. Din kropp säger ”Nej, jag är trött, vill inte idag.”
Ibland kan man tvinga kroppen om man har tillräckligt med motivation men vanligast är att man resonerar sig fram till att slippa.
”Jag har ju vart förkyld nyligen, är nog bra att hoppa träningen en dag eller två.”
”Jag var ju så duktig att träna i förrgår, kan behöva en vilodag.”
Tack för tipset kroppen.

Vi är väldigt duktiga på att resonera fram till vad kroppen vill ha. Även om det är ologiskt och rent av korkat.

Samma sak med allt man Vill göra som
kroppen inte omgående behöver. Det blir konflikt.
Och att jobba på den konflikten är samma som att jobba på din viljestyrka.

Utan viljestyrka är man en slav till sin kropps galna idéer, och att ta kommando är svårt. Tar säkert en livstid att bemästra.

Samtidigt är det eventuellt det viktigaste vi har.

Viljestyrka att säga nej till begär och idéer som kroppen kommer med är det som gör oss till människor.
Tror inte en hungrig tiger ser en liten hjälplös ap-unge och tänker ”Näää, stackarn behöver ju hjälp. Jag kan äta något annat senare.”
Nej det blir blodbad och inte en tanke ges till den lille apan någonsin av tigern.

Vi är så stolta över våran moral och civiliserade beteende. Men det existerar bara när man har sina grundläggande behov mötta.

Därför de fattigare länderna också är farligare. Stöld är vardagsmat och att lura folk på sina resurser är ännu vanligare.

Nu avslutar jag detta svammel.
Ta det för vad ni vill och rätta mig om jag har fel fakta. Utmana mig om jag har fel åsikt.

Sov gott, vinstlott!