The Antslouk

Tja!

Lite sent kanske men lördagskvällen var intressant. Så jag skriver om den nu.

Det hela började med middag någonstans. Minns inte vart eller vad vi åt. Men gott var det definitivt.

Till efterrätt gick vi till Blue Diamond igen. Riktiga stammisar nu.

Sätter oss inomhus på favoritbordet och tittar på dom utanför som dansar i sanden.

Det är som vanligt ett gäng ryssar och några Israeler.
Men det kommer fler och fler typer hela tiden. Till exempel en smårund herre med skägg, kjol, rosa topp med glitter och cigg i munnen.
Vi vet ingenting om denna man förutom att vi delar samma smak på musik.
Han sitter på en bänk och håller på med alla sina grejer, tror han är konstnär av något slag efter att han gått fram till oss och frågat -”Was it you who wanted to see my art?”
Vi svarade osäkert -”No. I don’t think so.”
Han säger -”Russians?” och får svaret ”No”. Då ser han lite uppgiven ut och går iväg.
Jag hade gärna sett hans konst, vore kul att se vad ett sånt original kan skapa för något.

Så han sitter ute igen bredvid dansbanan i sanden och vi sitter kvar och tar in allt. Är som att se på film då vi har några karaktärer på scen.

Som hyperspeedade Japan-tjejen som studsar omkring likt en hundvalp.

Och nu kommer kvällens huvudroll in i bilden.
Självaste Rally-Leffe. En blek, lång man i 60-årsåldern som antingen druckit för mycket eller proppat i sin något annat märkligt.
Jag antar att han är påverkad av något för jag hoppas inte han är så där till vardags.
För han vinglar omkring kraftigt, pratar och kramar alla där ute. Snor ett par lysande horn som en tjej hade på huvet och hoppar omkring.
Och det framgår snabbt att han behöver ta det lugnt om det inte ska gå illa för våran favoritherre.
Stället är ju fullt av ryssar och Rally-Leffe är alldeles för på. Han snackar och börjar låtsasboxas med olika personer som tydligt (för oss på sidlinjen) inte vill leka med honom, men han kör på.

Efter ett tag är det personalen som går in och försöker kontrollera honom utan resultat.
Sen hör jag ett örfilsljud.. Det är page-mannen ur personalen som smällde till stackars Rally-Leffe.
Och där kom en till och Leffe är nere för räkning.
En av gästerna kommer till hans räddning och går emellan, tar ett grepp på Leffe och leder iväg han.

Nu ser vi inte längre vad som händer men hela dansgolvet har stannat upp och tittar åt det håll som dom gick iväg.
Tydligen så fattar inte Leffe vad som är fel och bråkar och tjafsar.
Personalen springer dit och sen återgår allt till innan.

Ett par minuter senare har vi en välkänd herre som dansar in från höger som om ingenting hade hänt. Leffe!
Han ger sig inte så lätt utan är sig själv bekant. Snackar och grejar med alla där ute. Han dansar och ramlar, dansar och ramlar tills han sätter sig på en bänk och 10 sekunder senare somnar.

Rally-Leffes kväll är över.

Och våran också. Vi betalar och går, kolla på Leffe så han mår bra. Ser trött ut men ingen fara annars.

På vägen till skjulet så kommer det en grupp hundar som möter oss. Men dom vänder en bit innan oss och går ner till vattnet där vi ser hundarna i profil bara för att inse att det är inte alls hundar utan ser ut som myrslokar eller på engelska ”Antslouk” som alla vet att dom heter.

Det springer även tre personer med ficklampor som verkar leta efter dom där Antsloukarna.

Jag är rätt säker på att myrslokar inte är blötdjur så jag gissar att det var någon form av utter?
Kanske. Vi får aldrig veta, skumt var det hur som helst.

Sen hoppade vi i säng runt 02:00.
Godnatt!