Dag 3 – slumturen

Hej hej ledsen att ni fick vänta på gårdagens inlägg så länge!

Jag förstår att halva sverige sitter och väntar och undrar vad som hänt, varför kom inget inlägg?!

Blev vi rån-mördade eller bara mördade? Blev vi kidnappade eller bara nappade?
Har vi gått in i slummen och inte hittat ut?

Nej sanningen är långt mer otrolig!
Jag somnade medans jag skrev blog och vaknade med telefonen i ansikte.
Nu är det frukost och jag skriver om allt då gårdagens midnattsyra var en total osammanhängande ordsmet.
Så låt mig sammanfatta gårdagens äventyr i ett ord och sen utveckla vidare från det..
Ordet är.. ”(o)bekvämt” hihi

Vi började dagen tidigt då vi skulle möta Innu på kontoret kl 10.
Där lät vi hans chef planera våran resa inom Indien med buss/tåg/flyg och hotell/strandhydda. Vi hade tänkt göra allt det själva men det är smidigare så här och vi slipper stressen som uppstår när man inte vet vart man ska sova på natten.
Sen tycker jag inte det var dyrt. Klart det kostar mer än om man bokar allt själv men jag betalar gärna det.
En del går ju till Innu också, och det är han värd!

När affärerna är avslutade hoppar vi in i taxin med Innus chaufför, han som ska köra runt oss hela dagen. Trevlig snubbe minns inte hans namn.
Resan börjar och vi åker iväg! Vet inte vart vi ska börja, han har bara nämnt en handful av stopp, men efter ett tag känner vi igen oss och säger. -”We were here the first day, walk up into the Hanging gardens and walked around.”
-”Good that you told us! We were going up there now, we’ll skip that and save lots of time for the other things” svara Innu.
-”We’ll go to Ghandi’s home instead.” -”Excellent” Svarar jag.

Någon minut senare är vi framme. Tydligen så är det hans riktiga hem som dom gjort ett museum av.
Väggarna är fyllda med bokhyllor och böcker, så mycket att man kan tro att det är en tapet.
Han läste mycket förstår man, gillade inte kabel-tv, gick nästan aldrig på bio.
Bilder och skyltar överallt med citat och förklaringar för vad han gjort.

Bästa rummet var det som är fyllt med små montrar, kanske 60*60*60cm, med små lergubbar som berättar hela hans liv.
Från att plugga till jurist i London till intåg i Sydafrika och hem som landshjälte på 30-talet (inte säker på årtal).
Hela hans liv är förklarat och självklart vinklat för att visa Ghandi som ett ofelande helgon. Det köper jag inte riktigt, han var en person som alla andra som definitivt också har brister och svagheter, men det är väl sånt man gärna lämnar utanför minnesplatserna.
Dom hade även en monter med pistolen som skjöt honom. (står det, men jag är skeptisk)

Det var det, nu åker vi vidare.
Vidare mot nästa mål, en Moskee ute på en ö. Rätt fint.
Jag tar på mig min traditionella Indien-dress. Nu ser jag ut som en muslim också, perfekt!
Enormt obekvämt att ha den här klänningen på mig.. Låt mig förklara hur jag ser ut.
Byxor och ”tröja” i Maroon-färg. Alltså typ vinröd. Extremt tunt tyg vilket är skönt då det fläktar igenom och känns kallare än bomull. Byxorna har en ficka på höger sida och är så vida att vi får nog plats båda två i midjan. Ett enkelt snöre att dra åt och en rosett så sitter dom på plats.
”Tröjan” dock.. tröjan är långärmad och går ner till knäna. Jag har inte haft klänning sen jag döptes, så det är ju en smula ovant. Inte så snyggt heller, skulle ha haft olika färger på tröja/byxor så hade jag vart lite nöjdare. Kanske..
Sen har jag min svarta adidas-axelväska också.

Men det verkar funka, folk hälsar respektfull åt oss båda efter att ha fått några sura miner dagarna innan. Framför allt åt Linda.

Innu berättar att Indier försöker se ut som västerlänningar och då tycker dom att västerlänningar borde klä sig som Indier.

Jag googlade på klassisk indisk dress innan och det verkar överensstämma med det jag har på mig.
Undrade ifall jag höll på att bli konverterad till Islam.

Vi tar av oss skorna, Linda får en sjal att gömma håret under. Eftersom musse-guden blir galen om man han ser det kvinnohår som han skapade… Snacka om bipolär! =)

Sen går vi in. Mycket folk och Innu säger till mig att vakta mina grejer. Vi går längst fram och han förklarar vad som görs här. Muslimerna binder ett rep på ett galler och vissa lägger en filt på en hög i mitten som gåvor. Ingen är på knä och håller på så, det är ett annat hus.
Linda står med dom andra kvinnorna bakom ett staket. Dom får inte gå lika nära som oss män. Jämnställdheten är… ojämnställd.. =) Om några hundra år kanske dom också får donera en sjal till prällen… ehhhhr jag menar gud.

Bredvid templet finns en större byggnad i tre våningar utan rum och fönster. Innu berättar att här kan man komma och sova och ta det lugnt om man inte har någon annan stans att vara. Vi går längst upp och tar det lugnt ett tag.

Sen tillbaka till bilen och stannar till på tvättstugan.
Men inget polettsystem som i en hyresrätt i stockholm. Nej nej vi står på en bro och ser ner på tvättkvarteret. Det är olika betongfållor i marken med vatten som rinner. Där tvättar dom, och sen hänger dom upp det på tork.
Det hänger kläder överallt! Det är hit kläderna kommer och man ber hotellet tvätta sina plagg.
Helt manuellt arbete som nästan allt annat i Indien.

Något som vi fick se förstahand i vårat nästa stopp, slummen.

Framme i slummen och vi parkerar över två stora pipelines som snubben i ”Slumdog millioneer” går omkring på.
Gömmer väskan i bilen och vi drar igen dörrarna. Chauffören säger något och ser bekymmrad ut.
Han låste in bilnycklarna!
Kanon, och där ligger våra pass.. Man kanske skulle tagit med sig väskan ändå..

Jaja, vi går in!
I slummen bor och arbetar folk hela dygnet. Mestadels med sophantering, smälter plast och gör nya grejer. Bakar bröd och lagar och gör nytt.

Många många produkter ute i stan och kanske i världen är gjorda i slummen helt utan arbetsvillkor och knappt någon lön.
Vi har med godis att ge till barnen och det är en poppis gåva.

Men det är väldigt obekvämt att gå omkring där som den vita man man är och titta och ta bilder på folk som lever i missär..
Alla är trevliga och ingen verkar ha några problem med att vi är här. Men jag har! Det skulle kännas mycket bättre om vi kom och hjälpte till.
Istället är vi som alla andra västerlänningar som bara går omkring och tittar och hälsar.
Enda räddningen är nog att vi ha Indiska kläder på oss.

Det är hundar, katter, getter och barn överallt.
Curlingföräldrarna har inte hittat ut till slummen ännu. Barnen är fria att göra vad dom vill och dom är glada, framåt och lekfulla.
Några ungar spelar ett spel där man kastar en hemmagjord boll på ett torn med hockeypucksliknande saker, har man mer tornet så springer man. Då har andra laget chansen att ta upp bollen och kasta den på han som springer iväg.
Och just nu händer det och pojken tar bollen och träffar springaren rätt i huvudet!
Dom skrattar och börjar om.

Vi går till olika delar av slummen många ställen från filmen. Innu berättar att huvudskådisen i filmen kommer från samma område fast nu är han rik och berömd och bor någon annanstans.

Börjar bli långt det här… Sorry! Men jag skriver bara delvis för eventuella läsare, mest är det för mig själv. Egoist som man är =)

Chauffören hittade en träpinne i slummen och låser upp med den som om han gjort det 1000 gånger innan.
Nu åker vi vidare tillbaka till stan.
Stannar vid en mack, alla taxis i stan går på naturgas. Kostar 450 rupees (ca 50 kr), Lika mycket för en tank bensin. =)

Ett stopp kvar på turen, Hare Krsna tempel.
Där inne är det annorlunda, skor och strumpor av. Vi får en snabb beskrivning av två danskar som bor där.

Vi går upp på övervåningen där själva templet är. Olika gudar och figurer som statyer.
Vi snackar med en indier som har vart med där sen han fick en uppenbarelse och lämnade sitt jobb och allt som hörde till.
Han berättar om Hare Krsnas historia och vilka heliga figurer dom har. Han berättar om deras filosofi och historia.
Jag kan sammanfatta den i en mening. ”Alla människor kommer från samma källa och vi är bara olika små dricksglas från den.” Typ.
Jag får en broschyr, två boktips och en liten bakelse som dom gör där. Den är gjord på mjölk och kryddor och smakar som saffran eller russin eller nått. Gott hur som helst.
Trevlig snubbe och som religion verkar det som en av dom vettigaste. Hare Krsna-följare kommer aldrig starta några krig eller ens dispyter. Hejja Hare Krsna! =)
Men tyvärr så lyckades inte han heller konvertera mig. Det blev inget Hinduiskt tempel idag men vi har ju 4 veckor kvar.

Nu är turen slut och vi också. Innu fixar ett indiskt simkort till mig som ska aktiveras imorgon och vi lämnar honom för att äta på en populär restaurang vid namn Leopolds.
Maten är sådär, priset är högt och servicen sådär. Borde ha ätit på ett mer inhemskt ställe.

Det börjar bli kväll och Innu hänger med till vattnet där alla verkar samlas på kvällen. Massor med folk och en del försäljare och tiggare.
Vi snackar om lite allt möjligt och beslutar att sticka om lira biljard då det är lite för kyligt för kortärmat.

Det blir en jämn match mellan oss tre under en timme sen åker vi hem.

3 dagar har gått och känns som mycket längre. Tiden går långsammare när man fyller den med erfarenheter.
Bara 4 veckor var då, lite drygt. =)

Hare krsna! Prisa Allah! Heja Jesus! God natt yao!