Vi kom i säng runt 05 och det var svårt att sova. Mycket som hände idag, mycket att behandla.
Somnar, vaknar, somnar, vaknar.
Skriver klart dag 1 och publicerar någon gång under natten, wifi fungerar endast på rummet om man trycker luren emot rutan i precis rätt höjd.
08:00 ringer alarmet då vi skulle möta Innu klockan 09:00 för guidad tur i slummen.
Vi inser att touren inte är en bra idé med så lite sömn så jag messar Innu och frågar om vi kan köra imorgon istället?
Jag messar även hotellrummet om han vill spara lite pengar och slippa utlandstaxa.
”Absolut” hör av er när ni är vakna.
Någon gång efter det är jag uppe för att hämta en våtservett i väskan och jag hör någon hålla på med dörren.
Swish upp och där står städerskan med något i händerna. ”I’m sorry, I’m sorry” säger hon då hon möts av mig i bara kalsonger och tom & jerry-våtservetter i händerna.
”It’s ok säger jag och hon smiter in på toa och sen ut. Jag låser dörren med säkerhetshaspen som jag var säker på att jag gjorde innan vi la oss och lägger mig för att somna om.
Sen vaknar jag av ett högt ringande ljud!
Brrrring!! Ring!! Brrrring!! Ring!!
Det är så kallad telefon. Ena änden är för att lyssna, andra för att prata.
En röst säger. -”Hello sir, how are you?”
-”Ehhh vaaa? Goood.” får han som svar.
-”This is from Air India. I’m calling to tell you that you have won a random lottery and the price is 3 trips to anywhere you want.”
Jag, mer skeptisk än vanligt svarar något i stil med -”No, I think this is a trick”
-”No you won. All I need is your name and three destinations of your choice.
Where would you like to go?”
-”And my bank accounts, insurance papers and my car keys I suppose?” borde jag ha sagt.. Istället sa jag att jag inte köper det här.
-”Alright, you got me. Haha, what you doing my friend?”
-”Sleeping” svarar jag.
Han babblar på något jag varken minns eller förstod men förstår nu att det är Innu som ringt rummet för att höra vad vi ska göra ikväll.
Men då jag svarar osammanhängande och med rätt korta ord tror jag han fattar att jag inte är med på noterna och säger adjö.
Vad fan hände?! Tänker jag och somnar igen.
Klockan är 15:00 och nu räcker det med sömn. Upp och äta frukost, lunch eller kanske brunch?
Jag nämner hur konstigt det var när städerskan kom i morse?
-”Det kom ingen städerska. Jag hade vaknat då, och haspen var ju på. Det är jag säker på!” säger Linda.
Hepp, jag drömde väl då. Men det kändes inte som en dröm, jag minns det som det hände på riktigt. Läbbigt!
Allt annat som hänt då? Hur vet man vad som är minne eller fantasi? Tror jag blitt galen! 🙂
Vi åker till en stor marknad för att göra några fynd och messar Innu och Imti.
Innu är på, hjälper oss med shoppingen. En traditionell indisk utstyrsel till Linda och en till mig.
Fett hett!
Jag kommer sticka ut med den på mig. Garanterat. (om jag vågar bära den)
Vi köper lite olika grejer och Innu är snabbt fram och förhandlar priset åt oss. Tydligen hade han ett eget stånd där för något år sen och nu känner han alla på hela gatan.
Smidigt med lokal guide.
Tar en middag på gårdagens favvokrog och sticker hem för att lägga oss i tid så vi pallar med slum-turen imorrn.
Vid halv ett ringer Imti och frågar vart vi är? Tror han undrar om vi ska till gränden igen och hänga?
Sorry dude, vi ska sova.
God natt
Lämna ett svar