Det här med att skriva blogg alltså…
Man vill ju gärna vara underhållande och samtidigt sanningsenlig.
Vissa saker lämnar jag utanför bara för att dom är tråkiga.
Ingen vill väl veta vad vi åt för frukost egentligen? Varför plåga er med meningslös information?
I framtiden blir det något annat att läsa på bloggen.
Jag kommer skriva ut intressanta händelser och möten samt mina tankar och idéer.
Kanske inte blir bättre men ni slipper höra om chokladkakan jag åt till dessert. 🙂
Nya bloggen börjar….. Nu!
—————————————————
Idag skulle vi efter sol/badandet ta oss upp på berget som ligger i våran ände av stranden.
Nedifrån stranden ser det ut att vara minst 2 mil högt men i verkligheten är det nog bara 100 m.
Men väldigt brant!
Så vi frågar runt och blir tipsade om en stig som börjar vid någon restaurang, han sa namnet tre gånger och jag tackade för mig och gick iväg tänkandes
-”va i helvete sa han?! Något på s tror jag..”
Aja vi går åt rätt håll åtminstone.. Vi kollar upp åt höger hela tiden om vi kan se någon stig eller möjligtvis en rulltrappa?
Men ingen sådan tur har vi. Frågar några gånger här och där och rätt som det var är det någon som pekar bakåt.
-Det här är bra! Vi har gått för långt.
Följer våra egna steg bakom oss för att hitta den ödesdigra stigen och nja. Vi hittar en gammal stentrappa som leder uppåt.
-”Här måste det vara.” utbrast jag glatt!
Uppskattade klättringen till 1 timme och sa till Linda -”Det tar nog typ 20 minuter, nu kör vi!”
Stentrappan upphör ganska snabbt och övergår till sten, gräs och stigar.
Det uppenbarar sig att vi kanske inte blir först att bestiga denna jätte men fortsätter ändå mot alla odds!
Terrängen är brant och tydliga stigar går i slalom-mönster uppåt (eller nedåt om du går nedåt), och vissa är mer slitna än andra så vi väljer stigen som är mest bevandrad.
Bortsett från ett snedsteg av mig så tar vi oss uppåt i ett stadigt tempo, inte långt från toppen nu och vi skymtar andra turister som ser ut att ha anländ till toppen innan oss.
Ett sista steg för svenskarna i Indien och vi är uppe! Det äventyret tog kanske 4 minuter så min uppskattning var ändå bara bara 56 minuter fel. Inte så tokigt ändå va?!
Väl på plats passar vi på att utforska toppen och finner två altare och ett skumt fristående kors på 2*0.6m eller så.
Självklart också sopor! Jag blir så jä… Ehhrm ja det behöver inte nämnas mer här.
Vyn ned på stranden är definitivt värd det, jag lägger upp bilder vid tillfälle.
Som ett vykort fast ni vet… På riktigt!
Så ja nu har vi sett det här, ner igen! Hittar en annan stig som tar oss till samma plats vi började på.
Nu är solen på väg ner, och fort går det. Det vet man för att det sitter hundratals människor på stranden och bara glor ut mot vattnet. Eller så kan man kolla klockan, den stämmer nästan alltid.
Det är också en hel del andra grejer på gång på plajjan så här dags.
Ett gäng står med olika cirkusgrejer typ, snurrande Pois och olika balansstavar. Typen som man kan tända eld på och snurra omkring men det var ingen som gjorde idag tyvärr.
Sen finns det några trumcirklar och lite folk som utövar yoga till solnedgången.
Vi går omkring ett tag men vill ju inte vara helt utanför så vi sätter oss också i sanden ett tag och kikar. Ser vågor och så lyses himlen upp en smula, själva solen har gått ner och nu ser vi bara en halvt upplyst himmel. Gränsen mellan vatten och himmel är sedan flera minuter sen borta, kvar är bara vågor och ett röd/svart hörn av undre atmosfären. Nästan så man drömmer sig bort en smula.
Men nu är vi hungriga och har bestämt oss för att pröva snabbmaten i stan.
Finns inte så mycket faktiskt förutom en kebablucka nära hotellet.
Först blir vi helt ignorerade, dom kanske inte var förberedda ännu så vi tar en promenad och ger dom lite tid att göra klart.
En kvart senare är vi tillbaka och möts denna gång av ett välkomnande ”Hello!”.
-”Hi! I’d like one veg swarma thank you.”
Vi kör på en och delar, kan ju vara helt oätlig..
Vi ser hur han gör den och inser omedelbart att en kebabrulle är ju fullmatad med grönsaker. Det som alla är överens om att man inte ska äta om man inte vill bli sjuk förstås.
Vi beslutar att pröva ändå, behöver ju inte äta hela..
1 minut senare har vi ätit upp hela. Jättegott! 🙂
Nu är det ju bara vänta på att magen säger ifrån. Linda får ont nästan direkt och vi sätter oss på stranden för att vänta och se om det blir värre eller går över.
Själv mår jag kanon!
Några nervösa minuter senare konstaterar Linda att det är ok, åt säkert för fort eller så.
Nuvarande ställning är:
Sverige – Magsjuka: 42-0 Haha!
God natt, magspratt
Lämna ett svar