Dag 1

Dagen började med oro och en gnutta ångest. Varför åkte vi ett u-land, här blir man garanterat rån-mördad på under 20 minuter!
Vi går upp på takvåningen där dom har en liten servering och beställer två the och jag tar en masala smärgås, Linda tar en ägg-grej.
Kanongott!

Med näring i systemet vågar vi oss ut på gatorna och vi traskar söderut i hopp om att hitta något intressant. Tripadvisor tipsar om en fin park från 1880 så vi siktar på den.
200 tusen gatustånd och lika många fotsteg bort kommer vi äntligen fram.

Var det värt det frågar ni er?! Självklart!
Typ… det är rätt grått i parken. Troligen under regnperioden som det är grönt och fint.
Men vi ser våra första turister, hej hej.

Färdiga i parken, kanonkul, vi går ned till stranden för lite romantisk strandpromenad, svårt med tanke på alla sopor och folk som letar efter något man kan sälja.

Lunch!
Starbucks! Visste inte att det var indiskt?! Chai latte och en wrap av något slag senare bestämmer vi oss för att gå till Gateway of India.

Några timmar senare konstaterar jag att vi gått åt fel väderstreck! Skit i det här, mot hotellet!

Chillar på rummet ett tag och tar en middag på hotellet.

Nu är klockan 22:30 och Linda vill stanna på rummet för att ”det är så sent”. Nej säger jag, inte åkte vi runt halva jorden för att sitta på hotellet heller?

Vi gör ett till försök på gateway of India. Denna gång i taxi, briljant koncept! 36:- senare är vi framme! 🙂

Tungt beväpnade poliser har stängt av en bra bit ifrån själva grejen. Jag ville inte fråga då snutarna såg inte så värst pratglada ut.
Bakom oss har vi det stora och kända ”Taj Mahal”-hotellet och det får man inte missa säger dom. Metalldetektor och röntgenmaskin för att komma in. Jag pep och fick gå in ändå. Varför ha en metalldetektor om man skiter i när det piper?! Då är det ju bara en ful dörrpost!

In och glor iaf, superkul, här skulle man ha råd att bo!
Vi hör en basgång över oss och följer den in i festvåningen, det står en skylt i ingången ”Hosted by the Goel family”.
Ingen som stoppade oss så vi klampar in.
Liveband, en väldig massa uppklädda indier och en bar!
När vi står vid baren vinkar en man åt oss, kom kom. Ok..
En rund herre med tjusig dam, bergis värden, vi hälsar som man bör och han säger åt oss att gå och hämta något i baren.

Ok, mig behöver du inte fråga två gånger!
Inget säger Indien som rom & cola!
Hänger runt ett tag till och en kypare kommer med shots och ber oss ta en var. Så fort shotsglaset lämnar shotsbrickan så knackar det på axeln.. ”Who are you and why are you here?” frågar vakten.
”ehhh the guy over there ehhhh” säger jag.
”This is a private function” säger han snällt. ”Ok”, ställer tillbaka shoten och går ut.
Inte mycket till förhandlingsläge då det är tydligt att vi inte platsar in alls.

Ut och går längst vattnet tills två Indier dyker upp från ingenstans och säger ”Is that a magic bag?” då Linda letar efter något i min väska.
”Aaa visst sörrö!” säger jag och vi snackar lite med dom som ställer sig och matar fiskarna med bröd som blev över från deras middag.
Innu och Imti heter dom som bjuder på kaffe från en försäljare på cykel.
Tveksamt dricker vi då man är rädd för att bli sjuk.
Sluta larva er säger Innu. Man blir inte sjuk av kaffe tydligen och med facit i hand så hade han rätt.

Innu jobbar som en form av reseguide och Imti som event-organisatör för rätt stora namn när dom kommer till Mumbai.

Vi bestämmer oss för att gå till en närbelägen favvobar och snackar en timme tills dom stänger, då går vi vidare till Imtis hem.
Men vi går inte in utan sätter oss i en mörk och förvånansvärt lugn gränd med 3 andra indier.
”Det här kan vara våra sista stunder” säger jag till Linda skämtsamt.

4 av dom är muslimer och dom berättar hur dom särbehandlas och diskrimineras pga det.
En av dom startar vad jag tror är ett rekryteringstal för att konvertera oss till islam. Det går sådär.. 🙂
Jag utmanar han lite tills det är uppenbart att ingen annan är intresserad av denna konversation.

Klockan är nu 04:00 och stan är så död den kan bli. Taxichauffören hittar inte som alla andra, vi väljer att gå sista biten men tyvärr, vi hittar inte heller 🙂

Fram och tillbaka, hit och dit sen dyker skylten upp som en oas i öknen.
”Hotel Kumkum”, detta 1-stjärniga hotell ser ut som ett paradis för två trötta svenskar.

Läggdags och ursäkta det långa inlägget.