Andra dagen under vår vistelse i södra Goa åkte vi förbi ett ställe med namn Firefly. Det som utmärkte stället var deras logga som är rund med olika mönster och en stor eldfluga i mitten samt det mer utmärkande av allt, skylten på gatan som löd ”Karaoke tonite”
Karaoke! Dit ska vi, nu ska jag visa dom här Goanerna hur man sjunger!
Vi dyker upp klockan 19:30 och karaoken börjar 20:30. Perfekt, då hinner vi äta innan.
Medans vi äter så kommer karaoke-typerna och riggar upp allt mitt framför oss på dansbanan/scenen.
Provkör högtalare och micar och det låter högt och bra, nu börjar jag tveka, väldigt seriöst det här jämfört med K-karaoke(Odenplan) som är ett kanonställe men absolut inte samma fokus på ljudkvalité som det här.
Snubben tar sen upp en stor krom-mic med stativ. Sån som man ser på en konsert eller musikvideo.
Direkt höjdes nivån 4 snäpp till!
Börjar ana att kvalitén på sångarna här är hög nog för att kräva denna utrustning. Den nivån ligger inte jag på, absolut inte!
Klockan är nu 20:40 och mannen med supermiccen presenterar sig och startar upp en låt. Minns inte vilken men jag har hört den förr och det låter så bra att jag får en liten man-crush! Det tog mig en liten stund att acceptera att det var han som sjöng och inte bara lip-syncade.
Sen börjar folk skriva lappar med de låtar dom vill köra samtidigt som första gästen sätter igång.
Självklart lika bra som mannen vid mixerbordet, låt oss kalla honom K, och jag nu landar det på riktigt. Jag är så långt ut på sjön i galen tunna på ett blått skåp att jag inte längre ser land!
Det är några enstaka artister som är av ”glad-amatör”-nivå så jag vågar mig fram och skriver ner två låtar som jag ”kan”, kört dom förut i alla fall. ”Creep” av ”Radiohead” och ”Easy” med ”Faith no more”
Hoppas han tar Easy först för den är avsevärt lättare.
Tog några minuter sen säger han i micen ”Next up is Hieinreik and he’ll be singing Creep by Radiohead.”
Fan! Tänker jag och går fram och tar micen, vi gäster kör på vanlig trådlös mic, sen börjar spektaklet.
Låt mig måla upp en liten bild först.
När vi kom var det ett annat sällskap på 4 personer, nu är det fullt! Vi snackar minst 50 pers.
Aldrig har jag stått framför så många med en mic.
Så nu sätter det igång. Jag kan både låt och text men har inte lika bra koll på nerverna. Något som jag också hör på min egna röst.
Jag tar mig igenom bäst jag kan och vill helst försvinna igenom golvet efteråt 🙂
Linda säger det var… bra.. Typ.
Tydligen bör man flytta micen från munnen när man tar i. Önskar att jag visste det innan för hon säger att det likasom skar i öronen.. lite…… Faaaaaans skit!
Jag får hämta upp det här på Easy. Då kommer publiken jubla över min fantastiska sångröst och framträdande. Bergis!
15 minuter senare kommer K fram och frågar om min låt. Verkar inte som han har den.
Eller så tog han bort den så jag inte ska köra igen. Vem vet?
Jag vet att jag ska flytta micen från munnen nästa gång, det vet jag.
Vi sitter kvar ett tag och lyssnar på skönsång och kråksång tills vi tröttnar och kör hem. Lite på örat förstås, så man gör här så kom inte med moralpredikan över alkohol i trafiken.
”When in rome” som dom säger.
Moral är lokalt producerat och om man förväntar oss att resten av världen ska ha samma värderingar så bör du köpa en flygbiljett eller åtminstone en bok! 🙂
Samtidigt vet jag att körförmågan försämras och här är ju ett av dom sista ställena man vill vara med i en olycka på.
Onödigt, ja vet. Men ångrar ingenting!