Hej hallå internet.
—Varning! Varning!
Denna bloggpost handlar om religion (igen). Jag är ledsen men jag tycker det är intressant.
Så är du känslig och balanserar med din tro på ett knivsegg så strunta i att läsa. Har jag fel så är du välkommen att kommentera och jag kommer be om ursäkt.
—Slut på varningen!!
För 2 minuter sedan läste jag sista sidan av boken ”The year of living biblically” av A.J Jacobs
Det handlar inte så överraskande om bibeln, typ.
A.J Jacobs är en författare/skribent boendes i New York som lever ett sekulärt liv som så många andra. Född judisk men identifierar sig som agnostisk och lever därefter.
Men nu som ett experiment ska han läsa igenom dom stora religiösa texterna och sammanfatta alla regler och lagar som står där och ordagrant leva efter dom under ett helt år. Om det går.
Jag köpte boken efter att ha sett något klipp på Youtube med han och dessutom blivit tipsad av andra oberoende källor.
Så jag beställde, jag läste, jag funderade och jag avslutade.
Så här sitter jag nu och undrar hur man skriver en bokrecension.
Jag kan ju inte berätta exakt allt i boken, jag måste vara informell och tydlig men samtidigt locka med det på raderna utan att säga för mycket.
Jag kan inte säga vad för slutsatser han kom till i slutet av året men jag ska förklara vad jag fick ut av det.
Är väl egentligen det enda jag säga om något, min syn.
Under A.Js resa så får han kämpas med märkliga grejer som att bara bära kläder av ett material. Tex bomull. Sen står det också att man bör ha helt vita kläder.
Det är uppenbart en helt idiotisk regel idag. Bergis bara för att skapa en image för den troende så man ska veta vilka dom är, och så dom känner igen sina likasinnade.
Sen finns det grejer i stil med att man ska kapa handen av en kvinna om hon greppar tag i en annan mans ”paket”.
Inte schysst att ta tag i okänd mans privata delar, men kapa handen känns som ett lite väl hårt straff?
Dessutom svårt för A.J att uppfölja om han inte vill sitta i fängelse under sitt bibel-år förstås.
Det mest intressanta med hans äventyr är att det är tydligt att sitt sinnestillstånd följer sina handlingar.
Dvs jobbar du ideellt så kommer du också känna dig mer givmild och generös. Även om du gör det ofrivilligt.
Också att säga tack för allt du har och allt du möts av gör att du och känner dig tacksam och glad för det lilla i livet.
Precis som att tvinga sig att le när man är sur eller ledsen så blir man gladare.
Men är det magiskt? Nä bara lustigt.
Ganska fort blir det tydligt hur omöjligt det är att följa alla regler som står i dessa skrifter. Framförallt för att det finns gott om motstridande argument i många frågor.
Vilket resulterar i att man måste använda sin egna slutledningsförmåga eller fråga någon som pluggat dessa texter längre för att ta rätt beslut i frågor som dyker upp i livet.
Problemet då är att den troende typen då frågar sin prälle om ett etiskt dilemma och förväntar sig att hen vet mer än dig själv. Men då sätter du dig i baksätet på ditt egna liv och har slumpmässig präst i förarsätet. Den slumpmässiga prästen sitter ju då i position att leda ditt liv dit han tycker passar och vem vet vad han har för agenda?
Inte något större problem i Sverige men om du växt upp i Pakistan eller amerikanska bibelbältet så är det potentiellt en otrygg situation att bli ledd av typer som dina föräldrar valt åt dig innan du ens hade greppat tag i verkligheten och vart mogen nog att ta egna livslånga beslut.
Problemet med organiserad religion är att det skapar ett vi-mot-dem scenario precis som fotbollssupportrar eller Appleanhängare.
Jag tror lagtillhörighet är väldigt djupt rotat i oss från tiderna vi bodde i stammar. Och det är ett enkelt sätt att leva, tillhör du lag AIK till exempel så behöver du inte fundera på mycket i banor som ”Vilket är det bästa laget för mig?”.
Det finns väl ingen som väljer fotbollslag efter några beslut förutom: ”Min pappa var djurgårdare så jag är också djurgårdare och vi hatar AIKarna!”
Tänk efter lite och förstå att ditt fotbollslag bryr sig inte om dig och enda skillnaden mellan ”dina” spelare och rivallagets är färgerna på tröjan.
Men ändå så har vi vuxna män som går ut på stan och letar efter likasinnade vuxna män med andra färger på tröjan så att dom kan försvara sitt lag genom att starta slagsmål. Allt i den goa lagtillhörighetens namn!
Och det tror jag är samma driv som religiösa personer drivs av.
Det lockande sättet att leva när du bestämt dig för vad du är och försvarar det till varje pris istället för att acceptera att du kan ha fel och att ingen på riktigt vet.
…. Ajuste… Boken! 🙂
Jag råkade gräva mig ett hål.
Bra bok, köp!
Om inte för religionsgalenskapen så gör det för hans imponerande skägg som dokumenteras varje månad.
För Gud, som alla vet, hatar rakblad mer än folkmord!
Gonatt!
PS. Utan min egna telefon så tar det längre tid att skriva blogg. Så är det bara.